Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sedan svimmat i sanden. Hon slog sig ner under
sin parasoll på samma ställe där hon hade svimmat
och där han velat suga giftet ur såret, sedan han först
bränt det. Då hon nu tänkte tillbaka förstod hon att
det var smärtan vid bränningen som hade väckt henne
ur svimningen.
Hon fördjupade sig i sina minnen, hur hon hade
slagit honom i ansiktet just som han närmade sin mun
till hennes knä, rodnat och gömt sitt ansikte i
händerna, skrattat emedan hennes fot domnat tack vare
det alltför hårdt åtsittande förbandet, bleknat av
vrede då han påminde henne om att hon betraktade
honom som farbroderns mördare och hon avvisade
hans anbud att lösa förbandet. Hon var så
fördjupad i minnena av denna dag, som tycktes henne ligga
ett halvt århundrade tillbaka i tiden, att hon ej såg
en förhyrd droska från San Antonio rulla framåt
strandvägen. Ej heller såg hon den elegant klädda
damen avfärda droskan och närma sig henne till fots.
Denna dam var ingen annan än drottningen, Francis’
hustru; även hon skyddade sig med en parasoll mot
den tropiska solen.
Där hon nu stod bakom Leoncia hade hon ingen
aning om att hon överraskat flickan i en stund av
försakande stämning. Hon visste blott att hon såg
Leoncia ta fram ett litet porträtt och betrakta det
länge. Över hennes axel såg hon att det var en
ögonblicksfotografi av Francis och nu slog hennes
svartsjuka åter ut i full låga, och hon drog hastigt en dolk
ur skidan, som hon haft gömd i barmen. Denna snabba
rörelse varnade Leoncia, som lutade sin parasoll
framåt för att se vem det var som stod bakom henne. Allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
