Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hans far var min far”, förklarade Leoncia tåligt.
”Hans mor var min mor. Vi äro köttsliga syskon.”
”Och Francis?” frågade den andra, övertygad, med
plötsligt stegrat intresse. ”Är ni också hans
syster?”
Leoncia skakade på huvudet.
”Då älskar ni Francis!” utropade drottningen med
smärtsam besvikelse.
”Han tillhör er”, sade Leoncia.
”Nej, ni har tagit honom ifrån mig.”
Leoncia skakade melankoliskt på huvudet och
blickade sorgset ut över Chiriquilagunens värmedallratide
yta.
Efter en lång tystnad sade hon trött: ”Tro det. Tro
vad som helst.”
”Det gissade jag från början”, sade drottningen.
”Ni har en underlig makt över män. Jag saknar inte
skönhet. Sedan jag kom ut i världen har jag märkt
att männen se på mig. Jag vet att jag inte är utan
en viss dragningskraft. Även männen i min Förlorade
dal ha i all underdånighet kastat förälskade blickar på
mig. En vågade mera än att se, och han dog för min
skull, kastades ner i vattenvirveln. Men ändå ... ni
med er tjusningsförmåga utövar ett sådant välde över
min Francis, att han till och med i mina armar
tänker på er. Jag vet det. Jag vet att han till och med
då tänker på er!”
Hennes sista ord voro ett passionerat utbrott från
ett bristande hjärta. Och i nästa ögonblick — det
framkallade knappt någon förvåning hos Leoncia,
ty hon var alltför hopplöst apatisk för att kunna
förvåna sig över någonting — tappade drottningen sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
