Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död med solen. Då han grävde djupare blev marken
hårdare så att han måste använda gevärspipan som
spett att luckra upp den med, innan han krafsade ihop
jorden med bägge händerna och slängde bort den.
Ett stycke fram på förmiddagen, då han började bli
yr i huvudet av hettan, gjorde han en upptäckt. På
väggen som han blottat påträffade han början av en
inskription, tydligen grovt inristad i klippan med
udden av ett knivblad. Med nyvaknat hopp stod han
med huvud och axlar nere i gropen och grävde och
krafsade som en hund, slungade bort jorden mellan
sina ben på äkta hundfason. Något befriade han sig
ifrån, men det mesta rasade åter ner över honom. Han
hade emellertid blivit för upphetsad att märka hur
litet hans ansträngningar åstadkommo.
Slutligen var inskriptionen klar så att han kunde
läsa:
”Peter McGill frän Glasgow, 12 mars 1820
undkom jag ur helvctesgropcn genom denna gång sedan
jag grävt mig ner och funnit den.”
En gång. Gången måste vara under inskriptionen.
Nu arbetade Torres ursinnigt. Han var så
nedsmutsad att han såg ut som ett stort, fyrbent, bökande djur.
Han fick jord i ögonen och ibland i näsan och
luftrören så att han var nära att kvävas och måste upp
ur hålet för att nysa och hosta sin andningsapparat
klar. Två gånger svimmade han. Men solen, som
nu stod nästan lodrätt över honom, drev honom att
fortsätta.
Han fann gångens övre kant. Han grävde sig ej
ner till den undre, ty i samma ögonblick öppningen
var stor nog att släppa igenom hans magra kropp, skru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
