- Project Runeberg -  Genom Europa efter en bulldogg. Studentminnen, historier och hugskott /
10

(1907) [MARC] Author: Johan Levart
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därpå hasade han sig nedför taket, försvann som en
vig babian nedför stegarna och återvände till sin
studerkammares långsamma mödor.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Hur blef det med mig själf?

Ja, det tycker jag du kunde begripa med ditt sunda
förnuft, min gode läsare.

Jag ramlade inte ned, ty jag satt där jag satt, ömt
omfamnande den gamla domkyrkans torn. Jag pressade
det så ömt till mitt hjärta, att jag tror t. o. m. tornet skulle
kunnat börja blöda. Jag satt där och lät stjärnorna i
himlens höjd hånskratta åt min egen dumhet, bäst de ville.
Nedåt vågade jag inte, ty öfversta stegen hade glidit undan.
Och för öfrigt var min vinterrock så tjock med rimfrost,
så jag liknade en isbjörn.

*



Hur jag egentligen kom ned, minns jag inte riktigt,
men jag vet, att arbetets söner kommo klättrande på
morkonkulan och jag slapp in genom någon sorts lucka —
midt in bland de väldiga domkyrkoklockorna.

Och så vardt jag åter räddad till denna syndiga värld.

Nu frågar du, förstås, nyfikne läsare, hvad det blef
af min vän bärsärken och atleten Bjällberg. Jo, han har
redt sig utmärkt och har ännu inte alls fått straff för sina
originella synder.

Han är numera en framstående extra lärare vid ett
mycket fint läroverk här i staden. Han lär sköta sin
befattning på ett sätt, som står öfver allt beröm, och då och
då möter jag honom med en packe rättskrifningsböcker
under armen. Han vet sitt värde, och han hälsar mycket
snäft. Det gör jag också, ty jag vet, att han är en bra
karl och att jag inte behöfver skämmas för honom.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljbulldogg/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free