Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvadan han klef in i staden och började patrullera
och inspektera, under det den öfriga delen af studentkåren
fortsatte det sedvanliga lifvet utanför Akademiska
Föreningen.
Fil. stud. »Grundis» tog sitt nya yrke på fullaste allvar,
med kläm och kraft. Han var nerrullad från någon trakt
i öfre Sverige och tyckte i själ och hjärta inte om skånska
landtbefolkningen. Följaktligen började han på försök
företaga ett par häktningar, och som detta gick alldeles
utmärkt, så fick han blodad tand och blef nitisk i sitt
ämbete. Inom en halftimme var hela den gamla »finkan»
full med skånska bönder! — — —
Nu skulle måhända någon tro, att det inträffade någon
katastrof från riktiga ordningsmaktens sida. Ingalunda.
De häktade bönderna, som intet ondt hade gjort, släpptes
så småningom ut igen, och då det på kvällssidan verkligen
var af behofvet påkalladt att en massa inburningar skulle
företagas, så skrattade hela den nu ganska glada skånska
landtbefolkningen åt den verkliga ordningsmaktens
ansträngningar. Så fort en konstapel dök upp fick han höra:
— Hörnu stadsfiskalen, vi ser nock att det inte ä
stadsfiskalen själf, det är bara en kandidat! Lefve
kandidaten !
Häröfver blefvo de i lifvets strider bepröfvade
kon-staplarne så smickrade, att de gjorde honnör och tyckte det
var bra som det var.
Och lifvet blef ännu gladare. Jag och fem andra boers
hade fattat en viss smak för den ädla ridkonsten, och då
tåget tog slut vill jag visst minnas, att vi svängde helt om
och till stallknektarnes stora förskräckelse sprängde utåt
skånska landsbygden. Vi hamnade på Lomma
gästgifvar-gård med muskedundrar, pistoler, lassos och allt, mottogos
på ett underbart sätt, härjade i dagar tre, så folket i den
landsändan fick lägga ner jordbruksarbetet och mangrant
infinna sig till beskådande. Men därom skall jag skrifva
en annan gång.
Måhända säges, att detta var pojkaktigheter och
dåraktigheter. Det är jag den första att skrifva under på,
och skulle icke göra om det. Men roligt var det, och jag
tror att ingen enda ångrar denna dåraktiga ungdomsvår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
