Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bra att vara god vän med den, som ideligen kostar på
fyllda krus.
De flesta rummen på gamla hotell Svensson voro små
och nedrökta under tidernas lopp, endast biljarden var
stor och präktig som sig borde i denna biljardernas stad.
Gubben Olsson tyckte han var för gammal att lära sig
detta ädla spel, men han tittade gärna på och betalade
partierna som en ringa ersättning för detta nöje.
Det bästa på Svenssons hotell var i alla fall
smörgåsbordet. Det var af anständiga dimensioner. Intet plock på
småtallrikar, utan stora fat med väldiga skinkor och stekar,
svinhufvuden, hela smågrisar, jätteomeletter, långa korfvar,
fågelvingar, gåsflott samt alla andra tänkbara skånska
läckerheter. På detta rikliga slagfält trifdes gubben Olsson
utmärkt, och från morgon till kväll lockade det med
underlig makt hans håg. Dessutom var Svenssons rejält folk,
som aldrig räknade suparne.
I denna doft af god mat och mycken mat, af
toddy-ångor och tobaksskyar, i detta glam och surr framlefde
nu den gamle skomakarn ett saligt lif. Hans lilla
rosenpotatis till näsa blef röd som ett vinteräpple, och hans anlete
sken blankt af idel belåtenhet som julskinkans feta svål.
Då blef det vår och sommar och himlen hängde ljum
öfver skånska slätten kunde han visserligen fattas af en
obestämd längtan efter gröna fält och vångar. Men på
Svenssons hotell fanns äfven resurser att njuta af sommarens
behag. På gården fanns en konstgjord berså, så djupt
inbäddad i murgröna och blomsterkrukor, att man knappast
märkte, att den låg midt emellan stallet och soplårarne.
Här sken solen varmt ned mellan tegeltaken, man såg en
flik af himlen högst däruppe, och i den bersån tyckte
gubben det skönt att vara. Här satt han ofta och bjöd på
punsch efter frukosten, den lilla ovanan hade han lagt sig
till med. Dock aldrig mer än en halfva i stöten. Ty
gubben hyste den sunda principen, att man kan förfriska sig
så mycket som helst med dryckjom, bara man stack
emellan då och då med en bit mat.
En gång talade jag allvarligt med gubben:
— Hör nu, Olsson, sa’ jag, tänker Olsson aldrig på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
