Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skägg. De hade små, listiga ögon, jackor af fårskinn med
skinnet inåt och bastanta långstöflar, som voro alldeles
rödslitna, ty de hade inte blifvit borstade på hundrade år.
De nickade förstående mot hvarandra, blinkade och
små-myste, de stampade och gestikulerade, knöto händer och
räckte långa näsor, skrattade så deras små magar hoppade
som gummibollar, skakade hufvud, så håren flögo på ända
och skäggen svängde som vispar i mjölkbunkar.
Jag såg de små männen så lifligt, att jag nästan kände
mig frestad att ge mig i samspråk och skaka hand med dem,
jag kände mig så vänlig att jag ville le, nicka, blinka,
små-mysa, stampa, gestikulera med dem, skratta, skaka hufvud,
knyta händer, räcka lång näsa som de. Jag fick en så
stark förnimmelse af att de verkligen sutto där borta på
hyllan, att de just nu fattade tag kring sina knän, skuttade
ned på golfvet och började hoppa kråka fram mot min
soffa, att jag förskräckt åter slog upp ögonen och stirrade
ut i rummet — — —
Det låg tyst och månbelyst som förut, och bortifrån
det lurfviga hufvudet i träsängen hördes de mest fromma
och redbara snarkningar, så att förmodligen både Jakob
och Johannes ansågo det föga lönt att börja spöka i denna
natt. Trots att jag själf kände mig mer än lofligt kuslig
till sinnes blef jag smått förargad på min värd öfver detta
hans brutala sätt att störa stämningen.
Då hörde jag plötsligt en röst ur fjärran. Det lät
som om den kunde kommit både från himlen och
underjorden, och jag behöfde en god stund för att räkna ut, att
den måste härstamma från något rum i andra ändan af
byggnaden. Det var en röst, mycket släpande och
enformig, men på samma gång skar den i örat på ett
enerverande sätt: Jag lyssnade och lyssnade, och efter en kort
stunds öfning förmådde jag uppsnappa lösryckta meningar:
— Sannerligen, sannerligen säger Herran, att saliga
varda de, som icke se och dock tro. — Tecken och under
ske dagligen och stundligen i det tysta. — De ses icke, de
höras icke, men Herrans utvalde förnimma dem i sina hjärtan.
— O, I förstockade och förtappade, hvi viljen I icke komma
till de utvalde, hvi viljen I förblifva slagne med blindhet
och förhärdade bröst? — Hvi viljen I icke låta den gode,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
