Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däröfver som en tjock sky. I den sängen låg Pärsson,
sten-sättare till yrket och smålänning till börden.
Den bistre herrn i dörröppningen fortsatte, i det han,
så mycket sig göra lät på det afstånd han befann sig,
genomborrade Pärsson med sina blickar:
— Jaså, är det nu Pärsson igen. Akta sig bara, Pärsson!
Pärsson visste mycket väl, att jag var syndaren, men
han endast molstirrade på doktorn med sina stora, vattnigt
blå ögon.
Det måtte ha varit något särskildt uttryck i dessa stora
vattnigt blå ögon, ty den bistre doktorn svalde resten af
ovettet och retirerade med en parthisk pil:
— Låt det inte ske en gång till!
Sedan den bistre försvunnit stack jag min ännu
brinnande cigarett i munnen och drog några djupa bloss i
glädje öfver att ha sluppit undan fängelsestraffet, d. v. s.
fem dagars arrest i ett litet kyffe till sjukrum på ännu
hårdare madrass än jag nu låg. Den gode Pärsson hade
räddat mig.
Jag betraktade honom nu något närmare. Han låg på
ryggen och läste Berlins mysterier, en bok med svarta
bof-var och hvita änglar, mord och blod och bedrägerier och
annat smått och godt, som till en god och lättsåld bok
hörer. Han hade ett trindt, rödlätt ansikte, något bredare
nedtill än upptill, som det höfves en äkta son af Småland.
Det lingula, stripiga håret var kammadt på ett snyggt och
anständigt sätt med en bena midt i pannan, och de stora
vattnigt blå ögonen stirrade oafbrutet på sidorna i Berlins
mysterier, som han krampaktigt fasthöll med ett par stora,
valkiga näfvar. Då och då flyttade han den högra af dessa
näfvar till det för oss gemensamma s. k. nattduksbordet och
begrof två af fingrarna i det bruna innehållet i en snusdosa
af det gamla solida näfverslaget. Det var när han behöfde
en ny uppsättning mellan underläppen och nedre tandraden,
och det behöfde han ofta. Hela denna förnyelseprocess
försiggick emellertid helt och hållet mekaniskt, och ögonen
flyttade sig ej från de uppskakande scenerna i mysterierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
