Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första sammanträffandet, ty efter två dagar kommo de
alla tre till mig i sluten trupp och ville vigga hvardera en
tolfskilling, alldenstund de inte fått något öl på hela
förmiddagen. Jag har ett godt hjärta och gaf dem en
tolfskilling tillhopa. Ty på den tiden var ölet billigare, och
maltskattens otäcka hydra hade ännu ej innästlat sig i
vederbörande lagstiftares dåliga samveten. Men detta
hände också i den gamla goda tiden.
I rummet bredvid stodo fyra unga flickor, som tycktes
nyss ha blifvit konfirmerade. De drucko intet öl, men
gåfvo mig i stället vackra ögonkast, så att jag kände mig
helt rörd om mitt unga redaktörshjärta och tyckte, att det
här tryckeriet i alla fall inte var så galet.
I det inre och största rummet stodo ett par fruar, som
sågo ganska solida ut. Någon faktor eller ombrytare
skådade jag aldrig. Hvadan jag, redaktör som jag var, fick
trafva omkring med en liten usel stump till mätsnöre och
mäta och mäta, flytta ur »skepp» i »form» cch mäta igen,
så att jag blef svart både om fingrar och näsa och mumlade
de svartaste ord mellan tänderna.
Men allra svartast i själen blef jag, när jag första gången
skulle läsa korrektur på min första ledare, hvilken enligt
min lifliga öfvertygelse skulle skaka samhället i dess murkna
grundvalar. Det fattades bokstäfver, ja hela ord på
hvar-annan rad! Jag funderade en stund, och så hörde jag ett
tassande bakom mig. Jag såg mig om, och till min stora
förbluffelse stod där en liten rödhårig sättareyngling
och nafsade, nafsade och plockade till sig den ena typen
efter den andra ur redan uppsatta »skepp»! Jo, sablarna
i det! Det fanns för litet typer här och där och därför
knöck man helt enkelt hvar man kunde komma åt.
Men efter den betan var den lilla rödhåriga ynglingens
högra öra i två veckor en tum längre än det vänstra.
En dag kom jag att titta närmare på en af de
ofvan-nämnda fruarna, den solidaste naturligtvis. Hon stod
alltid mycket tyst vid sin kast i en krok och beblandade
sig ej mer än som behöfligt var med de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
