Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med, men som jag på sista tiden endast träffat helt flyktigt
då och då.
Som jag visste hvad en sådan där plötslig
andeuppenbarelse betydde rann snabbt för mig tanken: Nu möter jag
naturligtvis den där gossen i draget.
Och därtill hade jag egentligen ingen lust. Han hade
på sista tiden lagt sig till med den lilla otrefliga ovanan att
alltid vigga en tolfskilling af mig, så fort han fick syn på mig.
Men det kunde inte vara möjligt! Han kunde omöjligt
ha förirrat sig så långt bort från all ära och redlighet. Han
höll sig för det mesta i mera centrala stadsdelar, sökande
hvem han uppsluka månde i och för en enkel frukostrisp.
Jag vandrade således oförskräckt vidare på den
knaggliga gatan. Men jag kunde omöjligt få honom ur tankame.
Hans melankoliska ansikte sväfvade rundt omkring mig.
Han måste således vara här, tänkte jag. Om ett par
minuter ränner jag, förstås, rakt på honom. Men det ska’
bli lögn! I dag får han ingen tolfskilling!
Med ett raskt beslut snurrade jag helt om och
skyndade på mina steg. Den här gången skall du allt bli lurad!
Det är skönt att ha en sensibel själ.
Kommen till närmaste gathörn stannade jag emellertid
tvekande. Jag kunde omöjligt bli kvitt honom. Jag såg
den unge artistens fysionomi så lifslefvande, som om han
stod alldeles inpå mig. Hm, tänkte jag, jag måste bestämdt
ha missräknat mig, kanske kommer han den här vägen.
Hvadan jag svängde om hörnet och åter en gång gick åt
helt annat håll än jag från början tänkt.
Vid nästa hörn blef jag lika tvehågsen. Hans bild
förföljde mig fortfarande lika envist.
Ordentligt förargad svängde jag äfven om detta höm
och rusade med långa steg framåt den lilla bakgatan. Men
han släppte mig inte. Hela luften var full med hans ansikte.
Alldeles utmattad, stapplade jag in på ett kafé, hvars gamla
skylt gnisslade i vinden. På något sätt skulle jag väl slippa
undan honom.
En unken luft slog mig till mötes. Det var half skumt
därinne, och kaféet tycktes tomt. Men långt borta i ett
höm satt en ensam man med ryggen mot dörrren. Då han
hörde denna klirra, vände han sig hastigt om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
