Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjälpsamhet.
Jag hade en gång en god vän. Det var på den tiden
det var lätt att bli goda vänner. Vi voro nämligen mycket
unga, vi buro hvita mössor, och det var i den ljufliga månad
maj då alla knoppar brista och hela luften luktar godt.
Min gode vän hade ofta mycket pengar. Hans far
var nämligen frireligiös och goodtemplare. Och allt hvad
denna flitiga pappa förtjänade på bönestunder och
nyk-terhetsföredrag söp sonen samvetsgrant opp bland vänner
och kamrater. Det var en mycket god kamrat.
En ljum och blid eftermiddagsstund då vi sutto bland
bersåns nyutspruckna blad — det var i den sköna tid då
den härliga månaden Majus ännu icke var hemsökt af svåra
hagelskurar och snöstormar — förebrådde jag honom detta
hans uppförande i mycket milda ordalag. Jag var
nämligen snäll i själen, ty den gode vännen satt och knackade
efter den tredje punschhalfvan.
— Ho est du min vän, sade jag, som kan göra sålunda?
Vet du då icke hvarifrån din pappa tager allt detta snöda
mammon, som du nu så lättsinnigt förskingrar?
— Jo då, sade den förhärdade ynglingen, men inte
kan jag hjälpa att pappa är en idiot. Och inte heller, att
alla de, som skrapa ihop detta guld, äro ännu större idioter.
Man måste ju lefva, och människorna böra hjälpa
hvarandra att lefva. Ändamålet helgar medlen.
Då han sålunda talat hällde han i sig hela glaset på
en gång och smackade med tungan. Jag beskådade honom
noga. Han var mycket trind och välfödd. Han hade
små gröna ögon samt det rödaste hår jag sett.
Vi sutto en stund och blåste tjocka rökmoln ur långa
fina cigarrer, som min vän tagit på kredit i ett bättre
ha-vannamagasin. Vårhimlen var drömmande dunkelblå,
och bofinkarne skuttade gladeligen omkring bland det
späda löfverket. Så sade han plötsligt:
— Har du någonsin gifvit en allmosa?
— Ja, svarade jag, jag har många gånger skänkt bort
25 öre till en buse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
