Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Galgpliggens hemlighet.
En sägen från hafvet.
I.
Det var därute vid kusten, där hafvet vaggar vidt,
där solen hvar kväll släckes bland blågrå vågor och aldrig
döljer sitt anlete bak skogarnes topprand.
I långa, blekröda ljungkullar sjönk landet ner mot
stranden, kullarne gingo öfver till klipphällar, där
ene-buskar och kungsljus grönskade och lyste bland skrefvorna,
och långt ut i sjön spottade vredgade vågor skum kring
grå granitblock, slungade huller om buller af nyckfulla
jättehänder.
Bäddad mellan de höga klipphällarne bredde sig en
fager grön vik. Där rullade böljorna öfver fin hvit sand
och dränkte högar af svartbrun tång, där rader af blåmusslor
sugit sig fast. Längre upp lågo fiskarhusen, rödstrukna
och med hvita knutar. Därnere lågo de i rader med
riktiga gator och gatt, men högst däroppe hängde de som
rof-fågelbon bland klipporna. Det var en hel by, den var
vacker, den var sällsam, och det skulle nästan vara banalt
att kalla den endast pittoresk. Här och där bredde sig
en grön täppa, och där det var lugnast för vindame, kunde
apeln och körsbärsträdet blomma. Mellan grofva störar,
nedstuckna i sanden, spännas nät och ryssjor, därunder
är marken sållad med fiskaffall. Längst hela stranden
ligga högar af vrakgods, sönderslagna kajutor, delar af
skeppsdäck, ståtliga mastspiror. Ty det är en farlig kust,
och mycket vore att tälja om dess dramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
