Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tydligen uppskakad af minnet. Så kramade han åter
hårdt kring remmaren, tog sig en djup klunk och fortsatte:
— Fram emot oss simmade hastigt något stort hvitt
— det var en kvinna i blotta linnet! Och Gud nåde mig,
slog det mig inte, att det var hafsfrun själf, som skulle
anamma oss! Hennes långa, klibbiga hår föll ned på
axlarna, hennes svarta ögon stirrade, som ville hon sticka oss
med dolkar, och så sträckte hon mot oss ett par armar, långa
och knotiga med utspärrade fingrar ––––
Skeppar Hemming tystnade ännu en gång och måste
åter ett slag stärka sig. Hans bröst häfde sig tungt, och
så fortsatte han:
— Gud straffe mig för hvad jag nu gjorde! Alldeles
bredvid mig var Kalle Klyfvarbom, men han måtte ha varit
blind, ty han stod orörlig. Då gaf jag honom hastigt en
knuff så godt jag kunde, så han for rakt i famnen på den
hvita häxan. Själf böjde jag mig fram för att gripa
skrinet. Men i detsamma hörde jag ett brak som af åskan,
och öfver mig brusade en kall undervattenström. Skrinet
gled undan, och pängarna runno mellan mina fingrar som
ett gyllne regn. Det brakade ännu värre, och så började
hela skutan vagga och sucka i fogarna och ge sig i väg. Jaja,
ni förstår, att allt de här gick tjugo gånger fortare, än jag
hunnit tala, ty brådt får man ha på sjöbottnen.
— Innan jag visste ordet af kände jag linan kring
lifvet strama, och det bar i väg med mig ut genom
kajut-dörren och upp genom det gröna vattnet bland alla kropparna
som trefvade efter mig med sina långa armar. Jag
fastnade ett tag i tågen kring stormasten, men knifven hade
jag genast färdig. Jag kapade, kapade för lifvet, och
däruppifrån drog man, som om man ville dra mig af på
mid-ten. Så blef jag fri, jag såg kölarne af båtame däruppe,
vattnet ljusnade och den fulla dagern strömmade emot mig
V.
Den gamle tystnade, och åhörarne sutto en god stund
stumma af häpnad öfver hvad de hört. Den lilla flickan
hade förskräckt krupit upp i sin moders knä och höll henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
