Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanplöjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämplig för en svinstia egentligen, och då ä’ det
ingenting att sakna.»
Det påstås att det finns tre slags irländare —
katoliker, protestanter och nordirländare — och att
nordirländaren egentligen är omplanterad skotte. Kapten
Mac Elrath var nordirländare, och ehuru hans dialekt
liknade skottarnas, kunde ingenting förarga honom i
högre grad än om någon tog honom för att vara från
Skottland. Irländare var han, och irländare höll han
styvt på att han var — och det var till och med i litet
föraktfull ton han talade om sydirländare och
orangister.[1] Själv var han presbyterian, och i hans eget
samhälle var det aldrig mer än fem män som infunno sig
vid sammankomsterna hos orangisterna. Hans hemort
var ön Mc Gill, där sjutusen av hans gelikar levde ett
så enigt och nyktert liv, att det på hela ön ej fanns
mer än en enda polis och intet värdshus.
Kapten Mac Elrath tyckte inte om havet och hade
aldrig gjort det. Men han hade sitt uppehälle från
det, och det var allt vad havet var för honom — hans
arbetsplats, alldeles som kvarnen eller verkstaden eller
kontoret voro de platser där andra män arbetade.
Romantiken hade aldrig sjungit sina sirensånger för
honom, och äventyr hade aldrig förmått sätta hans tröga
blod i omlopp. Han saknade fantasi. Djupets under
voro utan betydelse för honom. Virvelstormar,
orkaner, skydrag och flodvågor voro hinder i vägen för
ett fartyg till havs och för dess herre på
kommandobryggan — detta var vad de betydde och ingenting
mer. Han hade på samma gång sett och icke sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
