Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ridit var med rätta känd under namnet »Banditen»,
och jag skulle ha velat se någon drucken rida den.)
Och ändå — hur skall jag säga? — Jag var »litet
glad», jag kände mig »trevlig», var en smula älskvärdt
skränig.
»När kvinnorna få rösträtt, komma de att rösta
för rusdrycksförbud», sade jag. »Det är hustrurna,
systrarna och mödrarna, och bara de, som riktigt
komma att ^lå den första spiken i John Finkelmans
likkista.»
»Ja, men jag trodde att John Finkelman var en av
dina goda vänner», avbröt Charmian.
»Han är. Han var. Han är det inte. Han har
aldrig varit det. Jag är aldrig mindre vän med
honom än när vi äro i sällskap och när det ser ut som
om jag riktigt vore hans hjärtevän. Han är en kung
bland allt vad lögnare heter. Han är den
uppriktigaste sanningssägare. Han är den upphöjde
ledsagare, med vilken man vandrar in bland gudarne.
Men han står också i förbund med Liemannen. Hans
väg leder till sanningen i dess nakenhet eller till
döden. Han ger klara visioner och suddiga drömmar.
Han är livets fiende och förkunnaren av en visdom
som sträcker sig bortom livets alla syner. Han är
en notorisk dråpare och han mördar ungdomen.»
Och Charmian såg på mig, och jag förstod att hon
undrade var jag fått detta ifrån.
Jag fortsatte att tala. Som jag säger — jag var
litet glad. Tankarna voro klarvakna i min hjärna.
Varenda tanke i sin lilla cell kröp färdigklädd till
dörren, likt fångar, som vid midnatt vänta att
fängelset skall brytas upp. Och varje tanke var en vision,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
