- Project Runeberg -  John Finkelman /
25

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu brydde jag mig inte om att spela drucken mer.
Det var inte längre roligt. Mina ögon började bli
dimmiga, och med vidöppen mun flämtade jag efter
luft. En flicka tog mig i vardera handen, men mina
ben voro som bly. Spriten som jag druckit slog min
hjärna och mitt hjärta som med en klubba. Om jag
varit ett svagt barn, är jag säker på att jag dött. Jag
vet i alla fall att jag var närmare döden än någon av
de förskrämda flickorna anade. Jag kunde höra dem
munhuggas om vems fel det var. Somliga gräto över
sig själva, över mig och över pojkarnas skamliga sätt
att bära sig åt. Men det rörde mig inte alls. Jag
höll på att kvävas, jag ville ha luft. Att röra mig
var en pina. Jag fick bara svårare att andas. Men
ändå släpade flickorna mig med sig, och det var fyra
mil hem. Fyra mil! Jag kommer ihåg att mina
dimmiga ögon sågo en smal bro tvärs över vägen på
oändligt avstånd. I själva verket låg den inte hundra
fot avlägset. När jag kom dit, sjönk jag ned och blev
liggande på rygg, flämtande. Flickorna försökte lyfta
upp mig, men jag var hjälplös och nära att kvävas.
Deras skrik på hjälp tillkallade Darry, en drucken
sexton års pojke, som började återkalla mig till livet
genom att hoppa upp på bröstet på mig. Jag kommer
ihåg detta som i en dröm och flickornas skrän, då de
ryckte och sleto i honom för att få honom i väg.
Sedan förlorade jag medvetandet helt och hållet, men
efteråt fick jag veta, att Darry ramlade under bron och
låg där och sov hela natten.

När jag kom till mig igen, var det mörkt. Jag
hade blivit buren fyra mil och så lagd till sängs. Jag
var sjuk och trots alla min kropps försök att spjärna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free