Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också. »Kom», sade jag, »så gå vi upp till Johnny
och få oss ett glas. »
När vi gingo upp från bryggan, mötte vi Musslan
som var på väg ner. Musslan var Nelsons kompanjon,
en duktig, vacker karl på trettio år — en fullkomlig
motsats till sitt öknamn. »Kom med och drick ett
glas», sade jag. Han gick med. När vi skulle gå in
på »Sista Resursen», kom Pat, drottningens bror,
just ut.
»Va* har du så brådtom för?» hälsade jag honom.
»Vi ska ha oss ett glas. Kom med.» »Jag har nyss
fått ett», svarade han. »Nå, va1 gör de1 då? Kom
nu bara.» Och Pat vände om med oss, och efter ett
par glas tycktes han försonligare stämd mot mig. Å,
jag fick lära mig åtskilligt om John Finkelman den
där eftermiddagen. Det fanns mycket mer hos
honom än den dåliga smaken, då man sväljde honom.
Här var nu en trumpen, lömsk individ, som mycket
lätt kunde ha blivit en verklig fiende, och för den
oförnuftiga kostnaden av tio cents förvandlades han
till en god vän. Hans blickar voro vänliga och våra
röster smälte samman, då vi stodo där och pratade
om ostron och annat skräp.
»Ett litet glas åt mig, Johnny», sade jag, när de
andra beställt av de största glasen. Jag sade det som
en van supare, helt vårdslöst och i förbigående, som
om tanken helt naturligt hade kommit på mig. Och
jag är säker på att den enda som gissade .att jag i
själva verket var en nybörjare vid krogdisken, det
var Johnny Heinhold.
»Hur har han blivit så där?» hörde jag Spindeln
fråga John i förtroende.
John Finkehnan. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
