- Project Runeberg -  John Finkelman /
121

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hajarna och harpyorna svärmade omkring oss som
gamar. Och vi sågo på varandra. Vi hade varit
tillsammans i sju månader och här skulle våra vägar
skiljas. Det var bara den sista farvälakten som nu
återstod av kamratskapet. »Kom* pojkar», sade vår
högbåtsman. Där låg den oundvikliga krogen
alldeles bredvid och minst ett dussin krogar till funnos
omkring. Och när vi följt vår högbåtsman in på det
ställe han valt, stodo hajarna i en klunga ute på
trottoaren. Några vågade sig till och med in, men vi ville
inte ha någonting med dem att göra.

Där stodo vi nu alla längs disken — högbåtsmannen,
styrmannen, de sex jägarna, de sex båtstyrarna och vi
fem roddare. Vi voro bara fem, ty en av oss hade
blivit släppt över bord med en säck kol vid sina
fötter mellan två snöbyar i en rungande storm utanför
Kap Jerimo. Vi voro alltså nitton och det här skulle
bli vårt sista glas tillsammans. Med sju månaders
arbete bakom oss, i lust och nöd, sågo vi nu på
varandra för sista gången. Och alla nitton drucko vi
det glas högbåtsmannen bjöd på. Sedan såg
styrmannen på oss med vältaliga ögon och beställde ännu
ett lag. Vi tyckte lika bra om styrmannen som om
högbåtsmannen — inte kunde vi dricka med den ena
och inte med den andra?

Och Pete Holt, min egen jägare — som gick
förlorad året därpå med Mary Thomas — ville också bjuda.
Tiden gick, glasen fortforo att komma fram på disken,
rösterna höjdes och det började krypa i hjärnan.
Det var sex jägare och var och en fordrade i
kamratskapets heliga namn att alla skulle dricka just med
honom. De sex båtstyrarna och vi fem andra hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free