Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Men se! Så snart jag begav mig ut på
äventyrs-stigen, mötte jag genast John Finkelman igen. Jag
rörde mig i en värld av idel främlingar och bruket
att ta sig ett glas tillsammans gjorde en bekant
med människor och öppnade vägen till nya äventyr.
Antingen var det en krog med skränande stadsbor,
en trevlig järn vägskarl med en välfylld plunta eller
en skara luffare i något hybble. Ja, till och med i en
förbudsstat, sådan som Iowa var 1894, där jag
vandrade upp för huvudgatan i Des Moines, blev jag på
olika sätt av främlingar inbjuden på åtskilliga
lönkro-gar — jag kommer ihåg att jag drack i rakstugor,
verkstäder och möbelbutiker.
Alltid var det John Finkelman. Till och med en
luffare kunde på dessa lyckliga tider supa sig full
hur ofta som helst. Jag kommer ihåg, hur några av
oss fingo sig ett hederligt rus i själva fängelset i
Buffalo, och när vi blivit lössläppta, finansierades en ny
fylla med slantar som vi tiggt ihop.
Jag hade ingen längtan efter sprit, men jag drack,
när andra drucko. Jag försökte alltid att få med på
luffen de trevligaste och intelligentaste karlarne och
det var just de som drucko mest. Kanske det var
därför att de hade för mycket temperament som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0147.html
