- Project Runeberg -  John Finkelman /
225

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där allting flyter, där företeelserna flöda i mäktig ebb
och flod, fastkedjade till hjulen av månar bortom all
vår kunskap. Företeelser äro spöken. Iyivet är
spök-landet, där företeelserna skifta, förvandlas, sippra
in i varandra och alla andra, som äro, icke äro, som
ständigt flämta, förblekna och försvinna endast för
att komma igen som nya företeelser. Du är en sådan
företeelse, sammansatt av oräkneliga företeelser ur
det förflutna. Allt vad en företeelse kan veta är
hägring. Du känner begärets hägringar. Just dessa
hägringar äro otänkbara, oberäkneliga gyttringar av
företeelser, som hopa sig på dig och forma dig ut ur
det förflutna och sopa bort dig, tills du upplöses i
andra otänkbara och oberäkneliga företeelser för att
befolka framtidens spökland. Divet är en företeelse
och försvinner. Du är en företeelse. Genom alla
de företeelser som föregingo dig och som utgöra delar
av dig steg du snattrande ur utvecklingens dy och
snattrande skall du gå vidare för att blanda dig med
och lösas upp i den rad av företeelser, som komma att
följa efter dig.»

Naturligtvis kan jag inte svara någonting på allt
detta, och under det jag rider vidare genom
aftonskuggorna hånler jag åt den stora fetischen som Compte
kallade världen. Och jag minns vad en annan
pessimist har yttrat: »Förgängliga äro vi alla. De som

födas måste dö, och när de äro döda äro de glada att
få vila.»

Men genom skymningen kommer en som inte är
glad åt att få vila. Det är en arbetare på gården, en
gammal italiensk invandrare. Han tar i all
ödmjukhet av sig hatten för mig därför att jag för honom är

John Finkelman. 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free