Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprinning. Det kräver intellektuell träning och
tillväxt i social jordmån. Inte en drinkare på en million
börjar dricka ensam. Alla drinkare börja
sällskapligt och utvecklas sedan så som jag beskrivit i det
föregående. Själva alkoholen spelar en mera
underordnad roll i jämförelse med den sociala atmosfär vari
den förtäres.
Under den fem månader långa resan fann jag att
hos mig icke fanns ens en aning om ett kroppsligt
behov av alkohol. Behovet var rent intellektuellt och
socialt. Tänkte jag på alkohol, var det i samband
med sällskap, och tänkte jag på sällskap, genast var
det också alkohol. Sällskap och alkohol voro som
ett par siamesiska tvillingar.
När jag satt i min däckstol och tänkte eller talade
med andra, kunde faktiskt icke en plats i någon del av
världen nämnas utan att den genast i mitt minne
förbands med alkohol och goda vänner. »Venedig»
blickar emot mig från en tryckt sida och jag kommer
ihåg kaféborden på trottoarerna. »Slaget vid
Santiago» råkar någon nämna. »Ja», jag har varit där,
svarar jag. Men jag ser inte platsen, utan vad jag
ser är Café Venus på plaza di Santiago, där jag en
gång en varm natt satt och pratade länge och drack
mycket med en döende lungsiktig.
Jag läser om eller någon säger »Eondons East End».
Genast ser jag under mina halvslutna ögonlock de
lysande krogskyltarna och hör som ett eko av »bitter
för två» och »grogg för tre». Quartier Eatin — och
genast är jag på studentcabaret’erna med deras
egendomliga lockande och tjusande bohémeliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
