Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville låna en häst av onkel John, och onkel John
svarade ja. Så gick det hela till.”
Det blev en betydelsefull tystnad, och medan
barnens röster och de asiatiska tjänarinnornas milt
tillrättavisande invändningar hördes närmare från
stranden, kände Martha Scandwell sig plötsligt gripen av
ett djärvt beslut. Hon vinkade åt barnen att hålla sig
på avstånd.
”Ge er i väg, kära barn, ge er i väg. Farmor och
tant Bella vilja talas vid.”
Och då de gälla, älskliga barnrösterna ebbade bort
över gräsmattan, iakttog Martha med forskande hjärta
de sorgsna veck som ett halvt århundrades tysta
lidanden grävt in i systerns ansikte. I nära femtio år
hade hon sett dessa veck. Hon stålsatte hawajiskans
hela smältande ömhet för att bryta denna
halvsekellånga tystnad.
”Bella”, sade hon, ”vi ha aldrig vetat något. Du
sade aldrig något. Men vi undrade — å, så ofta.. .”
”Och frågade aldrig”, mumlade Bella tacksamt.
”Men nu äntligen frågar jag. Detta är vår
skymningsstund. — Hör på dem! Ibland skrämmer det mig
nästan att tänka att de äro barnbarn, mina barnbarn
— jag som ännu för några dagar sedan, tycker jag,
var den hjärtefriaste, obundnaste, sorglösaste flicka som
någonsin ridit på en häst eller summit i det stora
vågsvallet eller samlat opihis under ebben eller
skrattat åt ett dussin tillbedjare. Och låt oss nu under
vår skymningsstund glömma allt utom att jag är din
kära syster, liksom du är min.”
Bådas ögon voro daggfuktiga. Bella skyggade
tydligen tillbaka för att tala.
*b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
