Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Till och med då överträffades den endast av
Parkers ranch”, avbröt Martha stolt.
”Och han tillade att om vår far, innan han dog,
varit lika förutseende som farfar, skulle halva de
dåvarande Parkerägorna ha lagts till Kilohana och gjort
Kilohana till numro ett. Och han sade att aldrig skulle
köttet bli billigare. Och han sade att Hawajis stora
framtid var socker. Det var femtio år sedan, och
han har fått mer än rätt. Och han sade att den unge
haole’n George Castner var fjärrsynt och skulle gå
långt och att vi voro många flickor och att
Kilohana-jorden med rätta skulle gå till gossarna, och att om
jag gifte mig med George var min framtid betryggad
på ett storartat sätt.
”Jag var bara nitton år. Nyss hemkommen från
Royal Chief School — det var innan våra flickor foro
över till Staterna för att få uppfostran. Du, syster
Martha, var bland de första som fingo sin uppfostran
på fastlandet. Och vad visste jag om kärlek och
till-bedjare, mycket mindre om giftermål? Alla flickor
gifte sig. Det var deras uppgift i livet. Mor och
mormor, alla hade de gift sig. Det var min uppgift i
livet att gifta mig med George Castner. Så sade
onkel Robert i sin visdom, och jag visste att han var
mycket vis. Och jag flyttade in med min make i det gråa
huset i Nahala.
”Du kommer ihåg det. Inga träd, endast de
böljande betesmarkerna, de höga bergen bakom, havet
nedanför och blåsten — Waimea och Nahalavindarna,
vi hade dem bägge och kona-vinden till på köpet. Men
jag skulle ha frågat föga efter dem, lika litet som vi
frågade efter dem på Kilohana eller som de frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
