Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Då Alice biktade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen efter varje skål. Men naturligtvis betalade du
dem.”
”Frikostigt”, försäkrade han nästan i bedjande ton.
”Frikostigt”, medgav hon. ”Jag köpte in mer än
dubbelt så mycket för vad du betalade mig, så att jag
vid nästa luau kunde duka för hundra tjugu personer
utan att behöva hyra eller låna en tallrik eller ett glas.
Lord Mainweather gav den luaun — du kommer ihåg
honom.”
”Jag var på vildsvinsjakt med honom i Mana”,
nickade den andre. ”Vi voro där som gäster i fjortort
dagar. Men vet du, Alice, jag tycker att den där
religionen är all right och bättre än all right. Men låt
den inte föra dig för långt. Och bikta ingenting om
mig. Vad skulle mina döttrar tänka om de där
sönderslagna glasen?” —
”Jag har alltid hyst aloha (varm vänskap) för dig,
Alice”, försäkrade henne en tjock och flintskallig
medlem av senaten.
Och en annan, jurist och farfar: ”Vi voro alltid
vänner, Alice. Och kom ihåg, om du behöver
juridiska råd eller affärshjälp så skall jag med glädje
åta mig saken utan honorar, för vår gamla vänskaps
skull.”
En bankdirektör kom till henne på julaftonen med
respektingivande, som det tycktes juridiska kuvert i
handen och räckte henne dem.
”Alldeles av en slump”, förklarade han, ”hittade
jag, då mina biträden gingo genom jordaböckerna för
Iapiodalen, en inteckning på två tusen i dina
jordområden där — den där risåkern som du har arrenderat
ut åt Ah Chin. Och jag kom att tänka på det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>