Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nor förefalla kobenta. Det ar gossben, fasta och
säkra . ..”
”Och en vacker kvinnas ben, mjuka och runda”,
skyndade hans hustru att invända. ”Och se, Stanley!
Se så hon går på sina fint formade fötter! Det gör
henne lätt som svandun. Varje steg tycks sväva litet
ovanför marken, och nästa steg förefaller ännu litet
högre tills man får det intrycket att hon flyger eller
håller på att höja sig för att börja flyga...”
Så talade Stanley och mrs Patterson. Men de voro
konstnärer med annat slags ögon än nästa ögonbatteri
som Ida Barton nödgades exponera sig för och som
lägrat sig på Utriggarnas lanais (veranda) och i
skuggan av hau-träden vid plagen. De flesta av
Utriggar-publiken bestodo icke av gästande turister, utan av
klubbmedlemmar och gamla Hawajihabituéer. Och
till och med habituédamerna gapade.
”Det är rent av oanständigt”, sade mrs Hanley
Black till sin man — själv var hon en på mitten
alldeles för tjock matrona på fyrtiofem, född på de
ha-wajiska öarna, och hade aldrig hört talas om Ostende.
Hanley Black betraktade med skrumpet, granskande
öga sin hustrus oförsvarliga formlösa och
antediluvianskt vidlyftiga amerikanska simdräkt. De hade
varit gifta tillräckligt länge för att han skulle kunna
frimodigt uttala sitt omdöme.
”Den där besynnerliga damsimdräkten gör att din
egen förefaller oanständig. Du förefaller som om du
blygdes i din groteska utstyrsel som bemödar sig att
dölja något hemligt förskräckligt.”
”Hon för sig som en spansk dansös”, sade mrs Pat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
