Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med otaliga gnistor av skärt och guld, där solskenet
trängde igenom. Ända upp till den växande
kammens utspärrande fransar spred sig färgorgien, tills
det hela blev en kalejdoskopisk glöd av
sammansmältande regnbågar.
Fram mot vågen gledo mannens och kvinnans
huvuden som två prickar. De voro atomer som dristigt
vågade sig in mellan elementens blinda krafter och
trotsade havets titaniska stötar. Tyngden av denna
nedstörtande vågornas fader, som reste sig hotande
över deras huvuden, kunde lamslå en man eller krossa
en kvinnas bräckliga ben. Nians kapten visste ej av
att han höll andan. Han glömde bort mannen. Det
var kvinnan. Om hon förlorade besinningen eller
modet eller ett enda ögonblick lät sina muskler arbeta
orätt kunde hon bli slungad hundra fot bort av denna
jättestöt och ligga där krossad, hjälplös och kvävd
på korallbottnen och sugas utåt av underströmmen
till rov för småhajarna, som voro för fega att våga
sig på levande människokött.
Varför döko de ej ner djupt och togo sig god tid,
undrade kaptenen, i stället för att vänta tills
trygghetens sista och farans första ögonblick sammanföllo?
Han såg kvinnan vända sitt leende ansikte mot
mannen och hans vända sig mot hennes till svar. Över
dem, medan de gledo uppför vågens kropp, sprutade
skummet upp, gräddvitt, sedan fradgande i skärt och
guld, som ett regn av juveler. Den skarpa
passad-vinden fångade skummets fransar och blåste dem
bakåt och uppåt, flera famnar i luften. Då döko de
sida vid sida, sex fot ifrån varandra, rätt in under
den konkava jättevågen som i det samma upplöste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
