Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur jag blev socialist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska och eftersökta, till österns överbefolkade arbetscentra,
där arbetarna voro obetydliga stackare och sökte jobb
med ljus och lykta. Och under denna nya äventyrsjakt
å la blont djur fann jag att jag började betrakta livet från
en ny och alldeles olika synpunkt. Jag hade sjunkit ner
från proletariatet till vad sociologerna med förkärlek kalla
»den tiondel som går under», och jag blev överraskad då
jag såg hur denna tiondel rekryterades.
Jag fann där alla slags män, av vilka många en gång
hade varit lika goda som jag och precis lika
blonddjur’is-ka, sjömän, soldater, arbetare, alla förvridna, vanställda
och illa medfarna av släp och strapatser och
olyckshändelser och övergivna av sina husbönder som gamla
utslitna hästar. Tillsammans med dem drev jag omkring
på gatorna och knackade på köksdörrar eller frös i
godsvagnar och stadsparker och lyssnade under tiden till
lev-nadshistorier som började under lika goda förutsättningar
som min, med samma matsmältning och
kroppskonstitution som mina eller ännu bättre och slutade där inför
mina ögon djupast nere bland avskrädet på botten av
samhällets avgrund.
Och medan jag hörde på, började min hjärna arbeta.
Gatslinkan och busen i rännstenen kommo mig mycket
nära. Jag såg bilden av samhällshelvetet lika tydligt
som om det varit ett verkligt ting, och på botten av
avgrunden såg jag dem och mig själv ovanför dem, inte
högt över dem, med ansträngning hållande mig fast vid
den hala väggen. Och jag tillstår att jag greps av skräck.
Tänk om min styrka svek mig? Då jag inte längre kunde
arbeta sida vid sida med de starka karlar som ännu voro
ofödda? Och jag svor en dyr ed. Den lydde ungefär så
liär: I alla mina dagar har jag arbetat tungt med min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>