Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
velat öppna för honom sin dörr. Han är medveten derom
och uttalar detta en gång naivt nog: »jag har en stor trut,
och om man mig höfvisk finner, så är det rätt en slump»;
men han brydde sig icke om att rätta sig. Derföre har
han känt qvinnan genom de poetiska fiktionernas och det
flyktiga gatulifvets synglas; och sålunda kom han att sakna
den tyngdpunkt, som aktningen för henne gifver, då han
hejdlöst kastade sig ut i lifvet.
Att dömma af hans poemer, har Lars Johansson den
närmaste tiden efter hemkomsten omvexlande uppehållit sig
1 Upsala och Stockholm, begagnande sig här hemma af de
kunskaper och det anseende, som han genom sin vistelse i
utlandet vunnit. Man väntade af honom mycket, ty »han
ansågs vara i nästan alla konster och vetenskaper väl
förfaren». Han kunde dela sin tid mellan de lärda
sysselsättningarna 1 Upsala och verldslifvet i Stockholm. Vid
universitetet vistades han åtminstone i början af 1669, »der
han undervisade studenterna i språk och som en annan
professor hade tillstånd att intimera». Det är äfven vid denna
tidpunkt, som hans poetiska kallelse tyckes hafva blifvit klar
för honom sjelf. Han antog nu det vackra namnet Lucidor
(af Lucis och δωρον»[1]), första gången användt i ett qväde af
den 8. december 1668, hvarigenom han enligt tidehvarfvets
sed öppet betecknade sig som en museernas tjenare. Han
kallas ock Lucidor vid sin bosättning i hufvudstaden. Det
är troligtvis under dessa, jemförelsevis lyckliga år, när
förhoppningarna om honom ej hunnit förblekna, som han skrifvit
de flesta af sina ömma eller muntra visor, kanske också
några af de andliga dikterna. Det är ett rent skaldskap,
uteslutande hemtadt ur hans egen inspiration. Deremot
äro bröllops- och begrafningsrimmen färre och hafva
tillkommit af tillgifvenhet eller bekantskap. Så besjunger han
på latinsk hexameter riksrådet och generalen Fårbus’ enka,
som dog den 22. september 1668. Denna dam, född Boje, var
Ebba Brahes ungdomsväninna, skref flera andliga psalmer,
understödde vittra idrotter och var sjelf vitter. Också kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
