Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada honom. Ingen inflytelserik beskyddare hade visat sig.
Den oundvikliga fattigdomens magra gestalt reste sig framför
honom. Han synes dock ej hafva tagit saken för hårdt. Ty
ur djupet af hans häkte hördes den visa, som, ehuru den
först senare i blott tolf exemplar trycktes af hans ifrige
beundrare, erkebiskop Erik Benzelius, dock genast gick ut
öfver hela landet som en folksång och bibehöll sig på
folkets läppar nästan till våra tider:
»Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
Fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot, —
Vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All verlden älskar ju hvad som är brokot,
Mången måst liva som ej äter skrätt[1].
Olyckan vexlar ju lika med lyckan,
Allt, hvad begynsel har, ändas en gång.
Drucken man hafver ej allestäd’s hickan.
Lust följer gråten, gråt ändas i sång.
Den, som på sanningen pekar med stickan,
Kan lel lätt falla från sanningens spång.
Ty skall mitt blod och mod osorgsna vara;
Lasse räds hvarken hat, afvund ell tvång.
Ingen törs göra mer än han kan svara.
Rätt måst trots orätten hafva sin gång.
Fly med flit, hvem som kan, slik olycksfara!
Fängsel gör längsel, när lyckan är vrång.
Tänk, min vän, att man för den skull mått’ liva
Lustig, fast om det är mot ens behag.
Lyckan hon vandlar sig, kan sällan blifva;
Hvadan hon kom i går, går hon i dag.
Ty har jag hoppet, I lär en gång skrifva
Att I, olycklig, är lustig som jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
