Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så till ända lupo de sista åren af hans lefnad. Bilden
bör äfven för oss vara intressant, ehuru Lucidors enkla
förhållanden togo sig ringa ut mot de invecklade och romantiska
händelser, som i våra dagar omgifva hjeltarne af hans slag.
Själens eld och strid är densamma, det yttre må te sig
huru som helst. Troligen fick han mången gång i praxis
utöfva sin grundsats att ej misstycka ett »gårköksbord»,
när kassan var tom. Dess emellan lefde han undan och tog
dagen som den kom. Hela staden kände poeten Lucidor;
hans verkliga namn förekommer mindre. De offentliga ställen,
som han besökte och som hans skrifter omtala, voro »Den
holländska tuyn» vid Österlånggatan, som fanns qvar på
Bellmans tid, »Frans de Moy» med namn efter en utländning som
synes haft den elegantaste vinhandeln, »Munkens källare» midt
emot det gamla Myntet, der en oriktig tradition ansåg honom
hafva blifvit mördad, och »Fimmelstången» vid Kindstugatan,
der dådet verkligen skedde. Han var ganska ofta uppsökt af
höga och låga för att med sina rim förhöja deras glädje-
eller sorgefester, och han gjorde affären merendels kort. Ty
han var nu hufvudstadens erkände bröllops- och
begrafningsskald. Men det var nu slut med hans ungdomsfriskhet.
Kärleken hade tagit afsked ur hans hjerta. De ömma och
vackra visorna hade tystnat. I stället öfvergick han till
holländaren Cats’ dikaktiska erotik och bearbetade honom i
ett mycket långt och förståndigt poem, »Om en mös pligt»,
hvilket han ej hann afsluta. Och troligen härleda sig från
samma tid hans psalmer, hvari han så gripande skildrat
ångerns qval, dödens fasa och det tillkommandes ovisshet.
Han kunde knappt också undgå följderna af sitt lefnadsval.
Det försummade samhället hämnade sig såsom det höfves
alla stora makter. Det lemnade honom till det yttre
oantastad, men han fick lära känna att blotta saknaden deraf
blef en inre sjelfförstörelse. Den tilltagande tomheten och
disharmonien i hans själ behöfde en ständigt stigande
häftighet för att kunna något så när förgätas. Derföre bar
hans sånggudinna — såsom Sondén träffande anmärker —
prägeln »af en mera menadisk än poetisk kraft». Möjligen
har äfven någon gång Bacchus måst tillkallas, för att trösta
hans enslighet och dervid, som det vill synas, stänkt några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
