Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de främmande verldsdelarna sattes i förbindelse med Europa,
der diplomaterna underhandlade, der en äkta nationell
målarkonst, laboratoriets och universitetets arbete var väl betaldt
och hedradt, der aktningen för vetenskapens frihet täflade
med den för medborgarens och föderneslandets. Hit kommo
de förföljda sekterna från alla länder. Här tänkte Grotius,
Cartesius, Spinoza, Bayle någorlunda i fred. Holländarnas
poesi företer i sin början en viss likhet med Tysklands.
Meistersångarnes och ordnarnas plats ersattes af
rederjikerkammare, och poesin begynte här, som nästan öfverallt
annorstädes måste blifva fallet, med en filologisk,
språkrensande, efter romerska och italienska mönster formbildande
riktning, representerad af Heinsius och Hooft, hvilken senare
börjar raden af Hollands klassiska författare och råkade
in i ett visst versförkonstlings- och concettimanér. Men
smaken utvecklade sig på ett helt olika sätt än hos öfriga
folk. Det blef en praktisk realism med roten i det
alldagliga lifvet. Skådespel uppfördes ej för höga herrar eller lärda
pedanter utan för folkhopen på gatorna med scener hemtade
från marknadslifvet eller det borgerliga hemmet och
genomandade af patriotisk frihetskänsla och hänförelse. Så verkade
Vondel, af hvars med sångkörer försedda dramer »Lucifer»
skulle förebåda Miltons religiösa flykt, och »Gysbrecht van
Aemstel» blef ett äkta nationalskådespel, som både då och
allt framgent af hans landsmän mottogs med lika bifall. Men
hvad som olyckligtvis mest slog an på våra förfäder, var
den breda, småförståndiga och beskrifvande didaktik, som
Cats utvecklade, hvilken författare just framvisar den sämre
sidan hos den holländska litteraturen och, så allmänt läst
och omtyckt han än var, betecknar dess förfall och snara
tillbakaträngande för den franska klassiciteten. Ty Ludvig
XIVs hofpoesi beredde sig att äfven här trots fiendskapen
och krigen intaga den tron, som den nationella
skaldekonstens öfverdrifter och förfall skulle lemna ledig. Och
detsamma skedde i det öfriga Europa.
Dock har i Sverige den franska klassiciteten blifvit
långt fortare bekant än allsmäktig. Man kände ganska väl
till Moligre och Corneille, men fortfor länge att begagna
andra mönster. Ja, man hade läst Ronsard och Bartas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
