- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
95

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från roslagstrakten, och partikeln. lell, som man ännu kan få
höra på landsbygden). Andra ord äro på 1600-talet utstyrda
med öfverflödiga tyska prefixer. En mängd ord erinrade då
ännu lifligt om systerspråket danskan eller den gemensamma
norrena tungan. Man kan säga, att vårt språk då hade
ett djupare och hårdare uttal än nu, men deremellan, när
det behöfdes, lät naivare och ljufvare. Spegels »Guds verk
och hvila» har ofta blifvit användt af språkforskare i
modersmålet. Vi, som sakna så väl utrymme som nödig
sakkunskap att härutinnan jemföra honom och de andra karolinerna
med Lucidor, taga oss härmed friheten att påpeka äfven
den senares skrifter till den nyvaknade fosterländska
språkforskningens och landsmålsföreningarnas uppmärksamhet.

*



Vi öfvergå nu till att göra några betraktelser öfver
Lucidors särskilda vitterhetsalster. De indelas efter
innehållet uti »Lyckönskningar», »Bröllopsskrifter», »Grafskrifter»,
bearbetningen af »Om een möös plikt», »Verldsliga visor»
och »Psalmdikter».

Lyckönskningarna äro blott sex, och vi kunna lätt
öfverhoppa dem. Vi anmärka blott tidens sed att med det mest
hyperbola smicker öfverhölja sina personer. Ibland träffar
det rätt naivt in med författarens egen sjelfförödmjukelse.
Så heter det om bankdirektören Pötter-Lilienhoff:

»Vielleicht komt noch ein Schwan, der seinen Ruhm besingt,
Dass dessen laut Getön bis an die Wolcken dringt.
Ich bin nur eine Gans, so[1] nichtes kan als kirren,
Und würde mich gar bald in dessen Gröss’ verirren.»


Men allra värst öfveröses lord Howard af loford. Vi
hafva ej vid genomläsandet af dessa tirader kunnat undgå
att erinra oss Macaulays skonslösa omdömen: »Hvarje rik
och godhjertad lord ansattes af författare med ett så
oförsynt tiggeri och ett så ömkligt smicker, att man på vår
tid derom knappt kan göra sig ett begrepp. Man väntade

[1] = der.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free