Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I allmänhet är poeten känd för att vara »maaklöös
plump» och ha en »stoor truut». Flickorna äro rädda när
han kommer med sina gåtor, och han måste på förhand
ursäkta sig att
»När iag then sätter vijte?[1],
Så vet iag (fast thet lijte)
Lell både kaas[2] ok huut».
»Hon bädder sengen med
Ok vermer henne sielff. Tänck hvad för hugnad thet,
När hennes svanduun-blööt ok sniö-hvijt armar liggia
I örnegotes rum! Tå höfver man ey tiggia
Olofligh kiärleekz-leek. Hon vil hvad kiärstan vil.
Hon rettar honom tit ok retar ok ther til
At hvila. Gifftans frucht seer man, när vaggan rultar,
Och två, tree små på rad kring stool ok benckiar tultar.
Hvem frögdas icke tå, när barnen stamla ’far’?»
»Sophia sitter tyst,
Män troen thet ingalunda.
Lell låss hon stundom blunda,
På thet hon må blij kyst.
Iempt henne Ingeborg,
Som kalffskin gaff ok fekk en korg.
— — — — — — — — —
Sij Siesla, som är vååp,
Hon troor för sant ok vissa,
At iag ey rätt kan gissa,
Thet hon aff mate-skååp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
