Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upland och skjutit »et Bärg i Brand», d. v. s. handelsman
Brandberg, som nu håller bröllop. Vid en assessors
giftermål framställes en tvist mellan Themis och Frigga, som
hvar och en vill ega honom i odelad besittning. Jupiter
förklaras jäfvig som domare för sina många kärleksaffärer,
men Apollo sliter slutligen tvisten på Helikon så, att den
ena gudinnan får rå om honom om dagen och den andra
om natten. En inspektors öfver kopparräntan kärlek
uppkom så, att Amor en gång fick lust att bli grufdräng i
Falu koppargrufva, men råkade ramla ner i det kallaste
vattnet. Herr inspektorn kom och hjelpte upp honom igen,
och till tack derför sköt guden, sedan han först fått
grundligt värma sig, en pil i räddarens bröst. Utan tvifvel hafva
dessa barnsligheter mycket roat gästerna och förtjusat de
nygifta. Men aldra tydligast se vi tidens smak afspeglad
i bröllopsrimmen vid herr Utterklos och jungfru Bojs
sammanvigning. Skalden gick och promenerade vid Parnassus
och hittade der gudastämmans protokoll, som Mercurius
hade glömt. För att åter få det, tog denne honom med sig
till Helikon. Nu följer i Bellmans manér i lätta verser en
pikant beskrifning på gudarnes samqväm. Så sprang Astrild
på dörren, åtföljd af Mercurius och den berättande skalden,
som undrade hvad som månde ske. Men Astrild lopp
omkring i skogen och sköt och träffade slutligen en utter, som,
sårad, gaf sig ut på sjön, men hvars klo dervid fastnade i
en boj; båda antändes och drefvo i land till Amors fröjd
och gamman. Det är på detta sceneri på Helikon som
Lidén hänsyftar, då han hos Lucidor fördömer »ej blott en
allt för ymnig påminnelse om gudar och gudinnor utan
äfven en stil, som alltför bjert afsticker från de gamles
mönster. Ty hvem skall fördraga, att han under gudarnes gille
låter Saturnus snarka så att det blir genljud i salen, Venus
bete sig som en tokig käring, Mars gå omkring och hvissla
och Vulkanus röka pipa?» Vi kunna ej instämma i dessa
Lidéns klagomål. Ty det vill synas oss, som om på en tid,
då man hemtade hela sin bildning från antikens studium
utan att ännu uppfatta dess lefvande konst, det var en
verkligare skaldeinspiration att förläna dessa gudanamn
åtminstone sin tids själ och verksamhet, än att helt mekaniskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
