Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betrackta», finner man att döden just är lifvet och vårt mål,
liksom örnen flyger mot solen, och elden söker himmelen.
Så är det också med den aflidnes »salig-sälle siälp.
Men man måste hafva ett tigersinne och en leopards natur
eller vara gjord af Pyrrhe stenar och uppfödd på Kaukasus
af drakgift för att ej smälta i tårar vid en sådan bår. Ty
mot honom har afunden sjelf intet att säga; Zoili och
Theons »laster-tand» kan ej skada honom. Nu prisas hans
dygder (vanligen sammanfattade under en benämning
»dygden») och jemföras med forntidens store mäns egenskaper,
hvilka han öfverträffat. Man kan af honom lära, hvad man bör
göra och bör undvika i lifvet. Dervid försummas ej heller
att omtalas den nåd, som kongl. maj:t kunnat bevisa honom.
Men den, som värdigt förmår sjunga hans lof, vore blott en
Cicero och Demostenes, Mantuas svan eller sjelfva Suada.
Poeten vet med sig, att han ej duger dertill: »han såf aldrig
än uppå Parnassi klint». För öfrigt är tiden alltid för kort
att uppräkna alla dygder och förtjenster. Dock skulle
minnet i evighet fortlefva i den verld, som han lemnat, så länge
denna funnes qvar.
Poeten vänder sig derefter med tröstens ord till de
anhöriga. Han »står’et gierna til» att deras sorg är bitter,
men de böra besinna, huru väl den aflidne nu har det i
jemförelse med oss, arma dödliga. Han går öfver stjernors hvalf
i snöhvita kläder och tittar ned på oss och undrar öfver
mörkret på jorden. Hans salighet är långt större än den,
som de hedniske skalderna trott sig finna i Tempedalen och
de elyseiska fälten, i »Amphions röst ok Orphei lyre-klång».
Derföre må hans närmaste och vi alla underkasta oss Guds
vilja och förtrösta på hans hjelp samt laga så, att vi i likhet
med den aflidne må »ur pust til lust» ingå i den eviga
saligheten och icke till helvetet.
Bland de bättre begrafningsrimmen märka vi dem till
grefve Tott vid hans äkta hälfts, född Oxenstjerna, död, som
ega flera praktfulla oratoriska satser. Utan tvifvel har man
mycket beundrat denna till den sörjande grefven:
»Ey skiäres utan kvaal ens halfva hierta aff,
Män himlen gier thet heelt igen, ok halfft en graff.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
