Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verlden. Att hälften är latin och franska, betyder
ingenting, ty sådant ingick ju i det täcka könets uppfostran.
Man blir naturligtvis nyfiken att få reda på innehållet och
se hvad en sextonhundratalets fashionable poet har att säga
till damerna samt huru han säger det.
Vi vända oss då från originalet till Lucidors
öfversättning, endast anmärkande att den senare, långt ifrån att
vara en fri disposition af det förra, mycket nära ansluter
sig dertill, så att all sjelfständighet saknas. Den är som
originalet skrifven på 8-fotade jamber och på ett ledigt och
mera vårdadt språk än vanligt, hvilket troligtvis är Keders
förtjenst. Men man tröttnar dock snart på de evinnerliga
maskulina rimmen. Och hvad värre är, arbetet är
genomtråkigt, man kan ej säga annat. Hvilken förståndig prosa
i innehållet! Skalden föreställes i hemlighet lyssna till
tvenne flickors samtal öfver en mös pligter och giftermål.
Den ena, Phillis, står midt i sin ungdoms vår, är giftassjuk
och af inbillning »från rätta vägen villad». Den andra åter,
Anna, är mognare till åren, mera sansad och betänksam.
När flickorna komma underfund med att man lyssnar på
dem, göra de slut på debatten, hvarvid skaldestycket äfven
upphör, sedan i sjelfva verket sista ordet i ämnet blifvit
utsagdt. Det är till hela sin anläggning och i hvar enda
detalj en lärodikt och ej ens en sådan, hvilken eger det mindre
mått af poesi, som ligger i gnomerna eller i öfverraskande
vändningar. Det är endast en torr och skolmessig förmaning
på vers, uttänjd i det oändliga. De båda karaktererna
beherrska ej framställningen, utan äro rent liflösa, tillkomna
för att bättre uttömma räsonnemanget från två synpunkter.
De höra till dessa stela dockor, i hvilkas mun man målat
en papperslapp, full af förståndigt tal. Följden är, att de
komma att sakna all individualitet och nyansering, och att
hela dialogen står qvar på samma punkt och af brist på
utveckling och dramatiskt lif icke förmår att i längden
intressera. Liknelser användas ymnigt, men de äro ej
framsprungna ur fantasins eld utan att borttappa ämnet. De
äro mödosamt hopletade från hvarjehanda simpla saker, från
köket och bakgården, från diverse yrken och en trivial
erfarenhet, någon gång från de yttre naturfenomenen. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
