Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»när een modig piga får
Tri sex uti sin ålders åhr,
Föräldrar, märken då förvist,
At hon haer feel förutan brist
Och, fast hon tiger, någon bräck.
At hon är lustig, stålt och käck,
At hon är modig i sin gång
Och älekar en liuf älskogs-sång,
At hon upbeenar nett sit hår
Och lagar, at alt artigt står,
Band, kraga, knytning, ärmekrus,
Förn som hon går utur sit huus,
År märken, märken, moer och faer,
At hon eld uti hiertat haer.
En mangill[1] piga tänker kring,
Fast om hon säijer ingenting.
Troo fritt, hon haer af sorg sin deel,
Fast hon haer alt, lell haer et feel.»
Anna svarar, att det aldrig skadar att vänta och se sig före.
Man skall låtsa hårdhet mot männen, men lago<h3>m, så att de
ej gå sin väg i förtviflan. Man skall gifva dem hopp emellanåt,
ty derigenom blifva de så mycket mer förälskade. Alldeles
som vårdkasarna (»våhlböten») locka med sin eld seglarna
att ankra bredvid sig, men icke sjelfva gå ut från hamnen.
Mot detta beräknande tal invänder den lifliga Phillis, att
hon tror på friarens kärlek, äfven sedan han fått »ja», att
en flicka ej alltid är ung och eftersökt, att man kan börja
underhandlingen genom mellankand. Och när Anna förmanar
henne att noga lära känna och ransaka sin friare, innan hon
ger honom några rättigheter, utbrister hon i en tanke, som
hos oss skulle heta »hvad gör en kyss, när ingen den ser?»,
men här lyder:
»Och gier man kyssar utan breck,
Eij smeta de ell gie en fleck.
Et ermklä tårkar mången af,
Och man behåller hvad man gaf.» etc,
der det långrandiga talet bjert afsticker mot det lifliga i
tanken. Anna visar nu arten af sin erfarenhet. En mös
oskuld, säger hon, är mycket skör och bör aktas väl. Med
guld och skänker så får man ju allt. Och om man springer
och leker med männen, låt vara i fria naturen, på
Djurgården, Liljeholmen eller Bralund[2], inbjuder man frestelsen
[1] = giftasvuxen.
[2] Det förtjenar anmärkas, att intet ord förekommer i dikten om dessa
trakters sköna natur och lifliga folknöjen. Men visst fanns der ett rikt
ämne för behandling. Medelklassens då varande förströelser i Stockholm
voro nemligen om sommartiden att ro ut och slå sig ner i det gröna samt
leka t. ex. »Tick-tack», »Blindbock», »Giöm grant», »Fag fatt på den», »Mig
möter monsieur. Hur heter han?», »Min vän, kom snart igem» (hvem
igenkänner ej flera af dessa namn ännu?). Deruti deltogo då gamla och unga,
gifta och ogifta. Om vintern åter klingade bjellrorna öfver isen, och man
gjorde en utflykt till Drottningholm, Brahelund (i Haga-trakten) och Fittja.
Utom dessa enkla och landtliga nöjen var lifvet monotont, så vida ej en
mycket stor fest någon gång måste firas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0129.html
