Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gubbe på halsen, ty så mycket värde har dock ej hans
förmögenhet för mig, att jag skulle vilja tillhöra en åldring.
Anna svarar härpå med en omskrifning. Qvinnans vapen är
ej kraften utan bönerna. Med lydnad vinner hon hårda
sinnen hellre än med motstånd. — Var Lucidor missnöjd
härmed, så att han lät det utfalla ur sin bearbetning? Och
vågade Keder ej ändra hans text eller kände han ej till
originalet härutinnan? Men hvad Cats sjelf tänkte vid ett
slikt kinkigt fall, det se vi af öfverskriften: »Vis omnis
abesto». Guldet skulle segra, hjertat uppoffras.
Detta samtal pröfvar nu tålamodet alltigenom
elfvahundra jamber. Nog finner man der diverse tal om kärlek,
men kärleken finner man ingenstädes. Och författaren har
ej heller den tillfredsställelsen, att vid slutet lemna läsaren
öfvertygad om den grundsanning, som han i inledningen
proklamerade. Ty åtminstone för oss framstår Anna trots
skaldens hela didaktik i en mycket sämre dager än Phillis,
just derföre att den senare tvärt emot hans medvetenhet
råkat få en liten gnista af poesi. Ett i sanning olyckligt
resultat för en didaktisk poet! Men om också »fader Cate’
bok» på sin tid gällde som ett mönster i Holland, som en
versifierad långkatekes (hvilket ord verkligen är träffande),
intager den inom den europeiska litteraturen en mycket låg
plats. Att Nils Keder skulle kasta sig öfver hans
»Weckwyser ten Houwelick», som också är ett namn på möns
pligt, förundrar oss icke, ty han har efterlemnat två
oändligt prosaiska och förståndiga men långdragna bröllopspoem.
Men att en sådan natur som Lucidors skulle välja Cats till
föredöme och öfversätta honom, kastar ett egendomligt ljus
öfver hela tidens uppfattning af poesin, såsom varande till
för allt annat än för sig sjelf. Vi skynda oss att lemna
denna qvafva poetiska atmosfär och låta Lucidor föra oss
öfver till en långt friskare i
De verldsliga visorna. Hvad vi förut genomgått,
var skrifvet på beställning eller till för skalden sjelf mer
eller mindre likgiltiga förhållanden. Han har också der låtit
pennan skena i väg, och vi måste ur massan af rimgods
uppleta det poesins guld, som hörde till hans begåfning.
Hädanefter, låt vara någon gång manad af tillfälliga känslor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
