Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag väger femtiosex», svarade hon och såg lugnt
och stadigt på Mary, då hon tillade: »Femtionio
med kläderna.»
Billy uppgav ett hjärtligt skratt och Bert instämde.
»Det frågar jag inte efter», protesterade Mary. »Ni
ä’ förskräckliga bägge två — och du också, Saxon.
Det skulle jag då aldrig ha trott dig om.»
»Hör nu på, min unge», började Bert lugnande
och lade sin arm kring hennes liv.
Men i den upphetsning, vartill hon arbetat sig
upp, stötte hon häftigt bort hans arm. I nästa
ögonblick blev hon, emellertid rädd för att hon
därigenom allvarsamt sårat sin kavaljers känslor, och
hon begagnade sig av alla möjliga konster för att
återställa hans goda humör. Berts arm fick läggas
tillbaka, och med huvudet lutat mot huvud började
det unga paret ett viskande samtal.
Och Billy inledde hänsynsfullt ett samspråk med
Saxon.
»Det är ett lustigt namn ni har — jag har aldrig
förr hört någon heta så. Men det är ett bra namn.
Jag tycker om det.»
»Min mor gav mig det namnet. Hon hade; fått en
god uppfostran och kände till alla möjliga ord och
deras betydelse. Hon läste ständigt i böcker, nästan
ända tills hon dog. Och hon skrev själv en hel
massa saker. Några av hennes poem fick jag in i
San-José-tidningen för länge sedan. Sachserna voro
en särskild ras — hon berättade allt möjligt om dem
för mig när jag var en fiten flicka. De hade varit
ett vildt folk, liksom indianerna, fastän de hade vit
Måndalen. T.
33
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
