Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan som satt bredvid honom lade sin arm
omkring hans hals och försökte tysta honom, men
trots hennes bemödanden hördes han flämtande
pusta fram:
»Det är en flicka som duger, säger jag! Vänta
ska’ du få se att jag går dit bort och tar henne
ifrån de där krabbsaltarna.»
»Butehertowns patrask!» fnös Mary.
Saxons ögon mötte flickans, som stirrade
hotfullt på henne. Och hon såg att vreden började
låga upp hos Billy. Hans ögon voro mörkare och
vackrare än någonsin; moln och dimmor, ljus och
skuggor växlade och sjönko i deras blåa djup, tills
hon fick en förnimmelse av att djupet var
omätligt. Han hade upphört att tala till henne och gjorde
intet försök att fortsätta.
»Bry dig inte om att ställa till gurgel, Bill», sade
Bert med låg röst. »De ä’ från andra sidan viken
och känner dig inte — det ä’ saken.»
Bert steg hastigt upp och gick över till det andra
bordet, sade viskande några ord och kom tillbaka.
Nu vändes alla ansikten vid det bordet mot Billy.
Den som förbrutit sig steg mödosamt upp, gjorde
sig lös från flickans hindrande arm och kom över
till Billys bord. Det var en stor och grov karl
med brutalt och illvilligt ansikte och elaka ögon.
Men nu tycktes han vara kuvad.
»Ni är långa Bill Roberts, hör jag», sade han med
tjock röst och höll sig vacklande fast vid bordet.
»Nå^ då tar jag av mig hatten för er. Och jag ber
så mycket om ursäkt! Jag — jag beundrar er smak
i fråga om kjoltyg — och ni kan lita på att det är
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
