Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Klockan åtta spelade kapellet »Home, sweet home!»
och efter rusningen i halvdunklet bort till lusttåget
lyckades de fyra verkligen få plats där midt emot
varandra. Sedan massor av muntra resenärer
blivit väl inpackade, sattes tåget i gång för att
till-ryggalägga den korta vägen in till Oakland. Hela
sällskapet stämde genast upp ett tjogtal olika
sånger, och Bert, som låg med huvudet lutat mot
Marys bröst och väl omsluten av hennes armar, högg
i med »På stranden av Wabash.» Och han sjöng
hela sången till slut, oberörd av det väsen som
uppstod genom ett par storartade slagsmål — ett på
den närmaste plattformen och det andra i motsatta
ändan av vagnen — bägge slutligen kuvade av
medföljande polismän, men ackompanjerade av
kvinnoskrik och krossade glas.
Billy sjöng en melankolisk sång med många verser,
som handlade om en cowboy. Refrängen lydde:
»Red sedan min grav på ödslig prärie!»
»Den där har ni säkert aldrig hört förut. Min
far brukade sjunga den», sade han till Saxon, som
var glad åt att sången var slut.
Hon hade upptäckt den första bristen hos honom.
Han hade icke öra för musik. Icke en enda ton
hade han träffat rätt.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
