Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hml Som om jag inte kunde gissa mig till det
— Germania Hall, förstås. Nå, jag går också dit,
och jag följer er hem efteråt. Begriper ni det?
Och ni gör klokast i att säga till den där flabben
att hålla sig på avstånd, såvida ni inte vill se honom
få fula märken i sitt ansikte.»
Djupt sårad, som en kvinna med stolthet kan
bli genom övermodigt bemötande, kände Saxon sig
frestad att skrika ut sin nyfunna beskyddares namn
och betydenhet. Men så blev hon rädd. Charley
var en stor och grov karl och Billy var bara en pojke
— åtminstone föreföll det henne så. Hon påminde
sig det första intryck hon fått av hans händer och
kastade en hastig blick på Charleys. De tycktes
vara dubbelt så stora som Billys, och hårtofsarna
måste vara bevis på en förfärlig styrka. Nej, Billy
skulle inte slåss med den brutale kolossen. Det fick
han inte på några villkor. Och ändå närde jSaxon
i djupet av sitt hjärta en syndig liten förhoppning,
att Billy på grund av den mystiska och obegripliga
skicklighet, som tillhör yrkesboxare, skulle kunna
tukta den övermodige smeden och befria henne från
hans efterhängsenhet. Men i nästa ögonblick kom
Saxons fruktan tillbaka då hon betraktade smedens
breda skuldror, och hans svällande armmuskler, som
avtecknade sig under rockärmen.
»Om ni ännu en gång bär hand på någon som
jag har i sällskap ...» började hon.
»Ja, då kommer han att fara illa, förstås», ifyllde
Long med ett grin. »Och det vore välförtjänt.
Varenda flabb som tränger sig emellan en karl och hans
flicka bör ha smörj.»
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
