Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tror nog att hon också hade tre par skor på
den tiden. Kan du begripa det?»
Saxon gick in i sitt sovrum och fullbordade sin
klädsel. Hon steg upp på en stol för att i den
lilla väggspegeln med kritiska ögon mönstra sin
linnekjol. Hon hade ändrat både den och sin jackett
och dubbelstickat sömmarna för att dräkten skulle
se ut som om den vore skräddarsydd. Medan hon
med skärpt blick stod kvar på stolen, drog hon
kjolen tätt åt sig och lyfte den på samma gång en ismula.
Hon var nöjd med det hon såg — underskattade
varken den smala fotleden eller den rundade vaden
i sin nya bruna strumpa. Så steg hon ner från stolem
och satte på sig en käck vit sjömanshatt med brunt
band omkring kullen i samma färg som hennes
skärp. Sedan gned hon hastigt sina kinder för att
tvinga tillbaka färgen som Sarahs beteende hade
drivit bort, och dröjde därefter endast ett par
ögonblick för att dra på sig sina gulbruna trådvantar.
I en söndagsbilaga till en tidning hade hon en gång
läst, att ingen verklig dam drar på sig handskarna
sedan hon kommit utomhus.
Då hon gick förbi dörren till Sarahs rum, varifrån
ännu hördes en dov, djurisk jämmer och kvävda
snyftningar, smög hon sig till att gnida sina
kinder för att behålla färgen. Och det lyckades henne
så väl, att Billy aldrig kunde drömma om att den
livliga och glädjestrålande unga varelse, som kom
trippande med så lätta steg ut till honom, nyss hade
varit i kontakt med själssjuka och hysteri.
Och i det klara solskenet föreföll henne Billys
blonda friskhet rent av överraskande. Hans kinder,
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
