Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade de tjuta. »Fuskare! Skojare! Kyss varandra
så gärna! Skål för broderskärleken, Bill Roberts!»
med mera dylikt dravel. »Fortsätt kampen!»
uppmanade skiljedomaren mig med låg och ursinnig
röst. »Gör ni det inte, så blir ni diskvalificerad —
hör ni det, Bill Roberts!» Han lade sin hand på
min axel, så att jag kunde inte missta mig om att
det var mig han menade. Det var varken rätt eller
vackert. Vet ni varför vi slogs? För några snobbarS
skull. Och vi skulle göra vårt bästa att klå
varandra därför att de hade hållit på den ene och
andre av oss. Älskligt, eller hur? Nå, det var i
alla fall sista gången jag uppträdde i ringen. Det
gjorde alldeles slut på mig. Aldrig mera någon
prisboxning för er ödmjuke tjänare! — »Sluta!»
sade jag tyst till Billy Murphy under en ny clinch,
»för Guds skull, Billy, sluta!» Och han viskade:
»Jag kan inte, Bill — det vet du». I detsamma
skilde domaren oss från varandra och en del av
publiken började skrika och gorma. »Nå, hugg in
nu för tusan, Bill Roberts, och ge honom så mycket
han tål!» uppmanade skiljedomaren, och jag bad
honom dra åt helvete, när Billy och jag började
nästa omgång — och Billy stötte återigen sin tumme
och jag såg hur hans ansikte förvreds av smärta.
Mannamod? Nå, det finns en gräns för allting.
Och se en modig man i ögonen, en man som skälver
af smärta och som man håller av — och att se
tillgivenheten lysa i hans ögon och ändå få lov att
göra honom ondt — kan det kallas för sport? Jag
kan inte inse det! Men publiken hade vågat sina
pengar på oss — och vi räknades för övrigt inte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
