Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se hur de ständigt ä’ på lur efter »avsikter». Men
det är helt annat med er. Till er kan jag tala om
vad som faller mig in. Jag vet att jag kan det. Det
är alldeles i sin ordning. Ni är som Billy Murphy
— eller vilken annan som helst, som man kan tala
fritt och otvunget med.»
Hon drog en djup suck av tillfredsställelse och
såg på honom med omedveten kärleksvärme i sina
ögon.
»Det är alldeles på samma sätt med mig», sade
hon. »Dem jag förut har sällskapat med har jag
aldrig vågat låta tala om sådana saker, därför att
jag visste att de skulle dra fördel av det. När
jag var med dem, hade jag hela tiden en känsla
av att vi ropade och ljögo för varandra och spelade
roller som på en maskerad.» Hon tvekade ett
ögonblick, funderade och fortsatte sedan med underligt
låg röst: »Jag har inte gått sovande genom livet.
Jag har både sett och hört. Och jag har haft
tillfällen, jag också — då jag varit så trött på
strykinrättningen, att jag skulle ha kunnat göra nästan
vad som helst. Jag kunde ha fått så’na där vackra
och dyrbara blusar — och mera sådant — kanske
också en ridhäst. Det var en bankkassör, som —
gift man, ska ni veta! Han talade rent ut. Inte var
jag någon att visa hänsyn för — jag var inte en
flicka med en kvinnas känslor, visst inte. Jag var
egentligen ingenting. Hans förslag var helt
affärsmässigt. Av honom lärde jag mig inse vad männen
gå för. Han sade mig vad han ville. Han...»
Hennes röst svek henne, och under den tystnad
som följde hörde bon Billy skära tänderna av harm.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
