Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mary fnös föraktfullt.
»Jag vill slå vad att Saxon kommer att leda honom
vart hon vill. Och det säger jag rent ut, att nog
ska jag ta den vid örat som jag gifter mig med.»
»Det gör du inte, om du älskar honom», inföll
Saxon.
»Så mycket mera skäl då att bjuda till», förklarade
Mary.
Bert antog en min av dyster nedslagenhet.
»Nu kan ni nog förstå varför jag och Mary inte
kan gifta oss», sade han. »Jag har åtskilligt av
indianhövding i min natur, och jag skulle ständigt
vara vildsint om jag skaffade mig en wigwam där
jag inte vore herre i huset.»
»Och jag är ingen squaw», inföll Mary, »och jag
skulle då inte vilja gifta mig med en indianhövding,
om också alla andra män i världen vore utdöda.»
»Ja, indianhövdingen har då inte friat till dig än!»
»Han vet vad han skulle få för svar om han gjorde
det.»
»Nå, efter detta antar jag att han ska tänka sig
för både en och två gånger innan han ber dig bli
hans hustru.»
Ivrig att vända samtalet in på en angenämare
stråt, klappade Saxon plötsligt i händerna, som om
hon hastigt påmint sig någonting.
»Å — jag har ju glömt aft jag ville visa er
någonting.» Hon tog upp ur sin börs en liten slät
guldring och lät den gå laget rundt. »Det är min mors
vigselring. Jag har ständigt burit den på ett band
omkring halsen som medaljong. När jag kom till
barnhemmet och den togs av mig, grät jag så
161
Måndalen. I.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
