Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tystnade, vände sig åt sidan och lade
handen på köksdörrens klinka.
»Kom och hälsa på mig någon gång! Ni ska inte
behöva ha tråkigt. Jag kan lära er mycket. Kom
då på eftermiddagen! Min man är nattvakt vid
järnvägsstationen och han sover hela förmiddagarna.
Han ligger och sover just nu.»
Saxon gick tankfull och brydd tillbaka in. Allt
annat än vanlig var denna magra, mörklagda kvinna,
vars ansikte var så vissnat, som om det hade
förtorkats i stark hetta, och vars stora svarta ögon
blixtrade och flammade så att det tydde på inre
odämpad vådeld. Gammal var hon — Saxon
funderade på något år mellan femtio och sjuttio —
och hennes hår, som en gång varit kolsvart, var nu
rikligt blandat med grått. Vad Saxon i
synnerhet fäste sig vid var hennes språk. Hon talade
vårdat, en bättre engelska än den Saxon var van att
höra. Och ändå var hon icke amerikanska. Men
å andra sidan hade hon ingen utpräglad brytning.
Hennes tal röjde utlänningen på ett sätt som Saxon
omöjligt kunde analysera.
»Jaså», sade Billy, när hon berättade för honom
vad som händt henne den dagen, »är det mrs
Higgins? Han är nattvakt. Och han har bara en
arm,. Gamle Higgins och hon — det är allt ett
underligt par. Folk ä’ rädda för henne, somliga
åtminstone. Dagos och många irländare tro att hon
är en häxa. Vill inte ha nå’nting att göra mied
henne. Bert har talat om det för mig. Ser du, Saxon,
de inbilla sig, att om hon skulle bli arg på dem eller
få nå’nting emot dem, skulle hon bara behöva
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
