Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkna över hur jag hade det. För jag var säker
på att du skulle gå in på det, om du kunde.»
»Å, Billy», viskade hon ömt, »du vet det kanske
inte själv, men det där var bland det vackraste
du sagt mig sedan vi gifte oss.»
Ju mera Saxon såg av Mercedes Higgins, ju
mindre förstod hon henne. Att den gamla var
ytterligt snål — nästan girig — kom hon snart
underfund med. Och detta karaktärsdrag fann hon, svårt
att sammanställa med hennes berättelser om
sagolikt slöseri. Å andra sidan var Saxon alldeles häpen
över hennes extravaganser i fråga om sin egen
person. Hennes underkläder — naturligtvis alla sydda
för hand — voro mycket dyrbara. Den mat hon
dukade fram åt Barry var god, men hennes egen
var vida bättre. Och ändå åto de på samma gång
och vid samma bord. Då Barry nöjde sig med
vanlig god oxstek, var hennes portion av det läck-«
raste stycket på djuret. Hade han en stor fårkotlett
på sin tallrik, så hade hon små fina lammkotletter.
Téet lagades till i olika kannor. Kaffet likaså.
Medan Barry klunkade i sig tjugufemcentsté ur en
stor och tung mugg, smuttade Mercedes tredollarsté
ur en kopp av äkta porslin, matt rosenfärgad och
tunn och bräcklig som ett äggskal. Och hans
tjugu-femcentskaffe tillsattes med mjölk, hennes åttiocents
mocka med grädde.
»Det gubben får är godt nog åt honom», sade
hon till Saxon. »Han känner inte till det som är
bättre, och det skulle vara rent syndigt att förspilla
det på honom.»
Ett smått schackrande började uppstå mellan de
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
