Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Saxon sysslade i sitt hushåll. Hon arbetade icke
längre på fina broderier. Materialet kostade
pengar, och hon vågade icke. Berts pil hade träffat.
Den satt kvar i hennes skälvande samvete som om
den varit av stål och oupphörligt vridits av och an.
Hon och Billy buro ansvaret för det annalkande lilla
livet. Kunde de, när allt kom omkring, vara säkra
på att de skulle kunna behörigen föda och kläda
den lilla och fostra barnet för dess vandring genom
livet? Vad hade de för garanti för det? Hon drog
sig till minnes hårda tider under forna dagar, då
hon hört fäder och mödrar klaga sin nöd, och detta
fick nu en helt ny betydelse för henne. Hon tyckte
sig nästan förstå Sarahs kroniska jämmer.
Hårda tider hade redan gjort sig kännbara i
grannskapet, där de strejkandes familjer bodde. I de
mindre butikerna kunde Saxon vid sina dagliga
inköp märka att en viss nedslagenhet låg i luften.
Livlighet och munterhet tycktes vara totalt försvunna.
Dysterhet rådde överallt. Mödrarna till barnen som
lekte på gatorna sågo bedrövade ut. När de
pratade med varandra om kvällarna över gårdsgrindar
och på yttertrappor, skedde det med dämpade röster,
och skratt hördes sällan.
Måndalen. I.
257
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
