Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag behövde mina juveler — och innan årets
slut blev jag bestulen på dem av ett odjur till rysk
officer.»
»Ni lät dem dö!» upprepade Saxon.
»Det var yngel utan värde. De förökas och
sprida sig som köttmask. De hade ingen betydelse
alls, min söta vän, inte den allra minsta. De
betydde inte mer än ert arbetsfolk här, som är nog
enfaldigt att skaffa mera avföda till världen för att
slava åt deras herrar.»
Så fick Saxon helt få förnuftiga upplysningar
av andra och av den förskräckliga gamla kvinnan
ingen alls. Hon kunde icke heller förmå sig att
sätta tro till mycket av vad hon ansåg för hennes
romantiska fantasi. Veckor gingo, och strejken vid
järnvägens verkstäder blev allt mera svårartad och
bitter. Billy skakade på huvudet och erkände
omöjligheten av att kunna se varken början eller slut
på de svårigheter som förmörkade horisonten.
»Jag kan inte fatta sammanhanget i det hela»,
sade han till Saxon. »Det är en riktig röra.
Alldeles som ett slagsmål med släckta ljus. Tänk nu
bara på oss kuskar! Här ha vi just talat om att
visa vår medkänsla med kvarnarbetarna genom att
strejka som de. De ha strejkat en vecka, nästan
alla deras platser ä’ fyllda, och om vi fortsätta med
arbetet så ä’ strejken totalt misslyckad.»
»Ni tänkte ju aldrig på att strejka för egen del när
edra arbetslöner sänktes», sade Saxon och rynkade
ögonbrynen.
»Å — då va’ vi inte färdiga. Men nu ha både
kamraterna i Frisco och utmed hela viken visat sig
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
